lawandthecity

Hmm, reagerade på en grej en kompis skrev i sin status på facebook nyligen. Att hon var absolut ingenting utan sin pojkvän. Missförstå mig rätt här, det är fantastiskt för alla er som är i ett förhållande där ni känner er lyckliga och uppskattade, det är det verkligen. Jag kommer självklart också ihåg den känslan och det är absolut inte av avundsjuka eller bitterhet jag skriver det här inlägget. Men är det inte lite sorgligt att folk tror att de inte kan vara hela eller inte är värda något utan sin partner?

Nu kanske inte alla skriver det med sin fulla mening utan mer bildligt talat, att man helt enkelt är väldigt lycklig i sin realtion. Men tyvärr så är jag alldeles hundra på att alldeles för många som skriver saker i stil med "I´m nothing without you" verkligen tror att de skulle gå under om det tog slut med den man är ihop med. Att de inte skulle kunna leva för fem öre.

När jag började tänka på hur jag skulle formulera det här inlägget så funderade jag på om jag blivit alldels cynisk och hemsk. Och det är möjligt, att mina livserfarenheter har gjort mig en aning cynisk i andras ögon. Jag skulle nog snarare säga att jag blivit mer mogen av det hela. Fått mera skinn på näsan och blivit mer erfaren. Jag är absolut inte lika blåögd längre (när det gäller relationer iaf) och jag längtar ganska ofta efter att ha en kväll alldeles för mig själv med smågodis och ett par riktigt bra filmer. Kanske är det för att jag så sällan har dom pga av allt jobb. Eller så är det snarare att jag trivs så grymt bra i mitt eget sällskap, och det är där jag tror skon klämmer för många som tror att de inte är något utan sina partners. Att de måste inse att man för eller senare får problem i sin relation om man inte trivs med att vara med sig själv. Alldeles för få trivs riktigt bra i sitt eget sällskap. Självständighet är något väldigt positivt i mina ögon. Hur ska någon annan trivas i ditt sällskap om du själv inte gör det?

Nu är jag riktigt nyfiken på vad du som läser tycker om det här? Har jag rätt eller är jag en cyniker av rang? Jag är absolut inte rädd för att ändra åsikt om någon har ett riktigt bra argument, så shoot! Är grymt nyfiken på att höra vad ni kära vänner tycker. Eftersom typ 80 % av er är i en relation så håller jag tummarna för bra input här!