...

Jag är i chock. Ledsen. Besviken.

Kryper ihop i fosterställning, går i ide och vaknar upp om ett år när mardrömmen förhoppningsvis är över..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0